SaraEricsson

Lillan sover.
Jag ligger i soffan och försöker vila.
Istället började jag läsa min egen blogg, från första dagen jag började skriva.
Mina senaste tre år står nedskrivet här.

Det är mycket som händer i ens liv och det är långt ifrån allt man skriver i bloggen. Det är mycket av det goda man vill dela med sig av. Men kanske inte lika mycket av det som gör en mindre glad eller ledsen..

Både det värsta som kunnat hända och det absolut bästa som hänt har hänt inom loppet av dessa åren.

Det är med en tår fallandes ner för kinden som jag läser.. Kanske både en tår för lycka och sorg.. För hur stark jag faktiskt varit men också för hur svag jag fortfarande är för vissa saker.

Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta, men är så himla glad för alla som stöttat och alltid finns där för mig.
Utan er vore jag verkligen inget..

Livet är inte alltid lätt.
Men man klarar mycket mer än vad man tror.. Så länge man är stark.