Mammahjärtat.
Det är en underbar tid med lilla flickan och massa mer underbart väntar.
Njuter av varje sekund med henne.
Saknar dock min påg väldigt mkt.
Försöker att fokusera på att komma i rutin med allt nytt här hemma, men saknaden kommer hela tiden i kapp.
Att vara utan sina barn och ha den ångesten inom sig är så himla hemsk.
Har gråtit många tårar ikväll.
Vet liksom inte riktigt hur jag ska hantera det. Allt är hemma påminner om honom och man räknar varje dag och timme tills man får ses igen.
Sen när det väl kommer till dagen då man äntligen får träffas så börjar man få ångest över att det snart är dags att lämna bort honom igen.
Det går inte att förklara vilken smärta det är i ens hjärta. En del av det fattas.
Älskar mina barn så mycket, så mycket.
