SaraEricsson

Minns allt så väl, visst.. det var inte längesen.
Fem månader har gått, sen natten då värkarna började.
Vaknade kl tre på natten av värkar som kom från och till.
Sov, men vaknade var femte minut pga värkar.
Gick upp och tog en dusch, ringde in till kk..
Som sa att jag skulle vänta hemma så länge som möjligt.
Tiden gick och vid halv åtta orkade jag inte längre.
Vi packade våra saker och åkte. Stannade på Ica, Lorensborg,
påväg till sjukhuset. Handlade baguetter och dricka.
Väl inne på kk, bemöttes vi väl. Blev visade in till ett rum.
Där vi fick vänta en stund innan en barnmorska kom för att kolla
om jag var öppen tillräckligt osv.. vilket jag inte var.
Så det var bara att bege sig ut i Pildammsparken och promenera!
Fick ett samtal från mamma som undrade hur allt gick.
Jo det gick väl bra, förutom att jag knappt kunde gå.
Kändes som att vi fick stanna vid varje bänk, hihi.
Slog oss ner en stund på den sista bänken, innan vi begav oss tillbaka.
Johan gick iväg för att flytta bilen till en billigare parkering.
Jag stannade kvar utanför, ont som sören.. och var irriterad för
att jag tyckte att Johan tog alldeles för lång tid, hihi.
Väl inne blev vi inskickade i samma rum igen.
Barnmorskan kom tillbaka och skulle kolla hur öppen jag var, igen.
Det var typ samma, alltså.. den jobbiga promenaden runt hela
Pildammsparken, hade inte gett något.. trodde jag.
När vi precis var påväg att bli hemskickade gick mitt vatten.
Det kändes som en kran, som inte gick att stänga av.
Vi ringde på klockan och barnmorskan kom tillbaka.
Och visst var det självklart att vi skulle stanna då.. han var påväg!
Äntligen.. skönt att slippa åka hem!
Vi blev flyttade till ett annat rum, där förlossningen skulle äga rum.
Barnmorskan gick iväg igen, vi blev lämnade kvar ensamma.
Värkarna blev värre och värre, det kommer aldrig gå att förklara.
Klockan hade blivit ca elva nu..
Efter en stund var jag tvungen att ringa på klockan..
Värkarna blev väldigt starka och intensiva, barnmorskorna kom.
Jag blev erbjuden att duscha, då det kunde hjälpa lite mot värkar.
Jag provade.. men icke! kändes bara ännu mer jobbigt.
Blev då erbjuden att använda lustgas, vilket jag tackade ja till.
Barnmorskan instruera hur jag skulle gå till väga..
och efter en stund var jag inne i det. Fick även ett stöd så att
jag kunde stå upp och stödja mig om jag behövde.
Där stod jag nog i någon timme.. blev mer och mer väck!
Johan fanns vid min sida hela tiden.. som ett stort stort stöd.
Jag började känna mig illamående.. och fick veta efteråt att jag
kräkt rakt ut i luften tre gånger. Usch.. hehe.
Tiden gick och gick, jag hade ingen speciell tidsuppfattning.
Men närmre två, tror jag.. började det kännas som att någonting
tryckte neråt och jag kunde inte längre hålla emot.
Vi kallade in barnmorskorna som sa att, nej det kan inte redan vara
dags.. så fort brukar det inte gå. Men.. dom fick känna. Och jo visst!
Då kände man att ett huvud var påväg..
Det var bara att lägga sig på sängen och börja krystningsarbetet.
Jag fick dropp och Johan satt vid min sida.
Och ungefär en och en halvtimme tog det, sen var världens finaste
son född. Kl 16.04. 54 cm lång och 4145 gram.
Den finaste stunden i hela mitt liv och den finaste gåvan jag någonsin
fått som aldrig kommer kunna gå att beskriva med ord.
Vissa säger att man glömmer så fort.. men detta kommer finnas
kvar i mig så länge jag lever. För något så fint glömmer man aldrig.
Dagarna jag spenderade på bb (2), var något av det mysigaste jag
varit med om. Att få vara så lycklig och ligga där bredvid en
människa som man själv skapat. Det är helt ofattbart.
Jag hoppas jag får gå igenom det här fler gånger.
För det är det absolut bästa jag gjort i hela mitt liv.
Nu är det bara till att vara med min son så ofta det går och
följa honom igenom sitt liv och sin utveckling.
Det kommer bli det bästa jag gör..

Älskar dig Liam! ♥ Världen vore inget utan dig..